Jag och Cobran kan göra andra saker än bita gubbar, leta mat å döda katter, de egenskaperna utgör bara en liten del av vår breda vildhundsrepertoar. En del folk tror att vi är mest hungriga, lynniga och aggro men de greppar nada. Vi håller världsklass i samarbete, lojalitet och lyhördhet inom flocken. Just nu har jag skärpt säkerhetsnivån till max och Cobran har visat sig besitta sympatiska talanger som överraskat alla – vi har nämligen fått en människovalp.
Jag hade väl typ kanske hoppats på att anledningen till att vi tagit det ovanligt lugnt den sista tiden berodde på att morso äntligen adaptat min livsstil och börjat chilla å odlat gräddmage. Jag tycker faktiskt att jag borde vara värd den anpassningen efter att ha återuppstått från det syntetiska zombiemedicinlandet i december. Men tji fick jag. Rätt vad det var så försvann morso med magen och som ersättningsprojekt fick vi som vanligt ta hand om Pinnen i några dagar. När morso kom hem var chillmagen väck och istället bar hon runt på en människovalp.
Asså en människovalp, hur bra är inte det liksom. Dessutom heter den Dino efter mig. Fett coolt. Eller ja, vad som helst är i och för sig coolt jämfört med vad morso brukar komma dragandes med när vi bott med Pinnen i några dagar. Värst var väl när hon kom hem med 45 pannor Joker som hade matchande hörntänder och halva öron. En liten marsipangris utan gaddar och med ludna axlar som heter Dino är typ hur schysst som helst i jämförelse. Han varken gnager skalle, tränger sig före i matkön eller knackar i väggarna med nån rälig svans. Att vakta och skydda Dino Junior kan vara min största arbetsuppgift typ ävvär sedan jag kom till svenneland. Det är viktigare än att diska och leta mat. På riktigt.
Den omvårdande biten är dock inte riktigt för mig. Jag har luktat på Junior vid ett tillfälle men det var sådär för han luktar strange och när han fick min kalla snuda i sidan så pep han och ryckte till. Det gjorde jag med, ryckte till asså. Cobran däremot har visat sig vara värsta ärkevenusen, hennes alias Styggo-Snyggo är som bortblåst i närheten av Junior. Hon ser det som sin uppgift att tvätta honom ren från mjölkrapar, ligga på Juniors plats när han inte är där, bädda runt honom och bära på bajsblöjor. Det enda som inte är en nyhet i den uppradningen är att hon alltid varit fascinerad av folkskit. Första dagarna var jag rätt lack över Cobrans intensiva intresse så jag släppte henne inte nära om inte morso talade om att det var okej. Nu har jag taggat ner några nivåer men Cobran är fortfarande låg i närheten av mig eftersom hon har fattat att jag som säkerhetsansvarig sätter gränserna för all intervention med bebbo.
Jag har lätt en mental formtopp – jag har aldrig varit så livserfaren, klok och haft ett så viktigt uppdrag som jag har just nu – men jag hinner inte vila kroppen så mycket som jag borde så jag blir sjukt stel emellanåt. I morse behövde jag lite assistans för att få upp gumpen, men jag tänker köra tills det brakar för jag har aldrig varit så behövd och efterfrågad tidigare. Så ärä.
Hej så länge!
/Don Dino
Leave a Reply