Jag gillar solen. Det borde vara mer sol i svenneland. Mörker och kyla suger fett. Jag är alltid misstänksam mot allt men när det är mörkt är jag extra mycket på min vakt och är det dessutom kallt så är jag befogat supergrinig för det är fan inte lätt å ha seniorkrämpor, va enögd å ha epilepsi på samma gång när det är minusgrader ute. Svensk vinter borde förbjudas. Därför är jag ovanligt snäll och charmig nu när våren äntligen är här och jag kan softa uti vårsolens glans. Man kan säga att jag tinar upp lite grann typ.




Annars har vi tuffat på som vanligt under våren:









Jag tycker om när det rullar på som vanligt. Det ska vara lugnt och förutsägbart, de enda överraskningar jag uppskattar är extra solsken och extra mat. Men så enkelt är det aldrig. Det tillstöter konstant nåt nytt som jag måste ta hand om. Är det inte nån ny dågg, så är det nån ny dammsugare eller nåt annat obegripligt störande. Den här gången kom Vorfar hem från Australien med en specialbeställd present till morso som ska accepteras på mitt revir bara sådär utan att jag ens är tillfrågad. Den är dekorerad med dingosar vilket borde vara en förmildrande omständighet men vad fan spelar det för roll när den ser ut som nåt man slår ihjäl dåggar med och låter som ett domedagshorn. Jag hatar det australiensiska djävuls-röret.
Jag vet inte vad som är värst faktiskt, när morso brummar djävulsrör eller när hon spelar dragspel och Cobran ylar till. Det ska va tyst hemma hos mig.
/Don Dino
Leave a Reply