Vårsolens glans

Jag gillar solen. Det borde vara mer sol i svenneland. Mörker och kyla suger fett. Jag är alltid misstänksam mot allt men när det är mörkt är jag extra mycket på min vakt och är det dessutom kallt så är jag befogat supergrinig för det är fan inte lätt å ha seniorkrämpor, va enögd å ha epilepsi på samma gång när det är minusgrader ute. Svensk vinter borde förbjudas. Därför är jag ovanligt snäll och charmig nu när våren äntligen är här och jag kan softa uti vårsolens glans. Man kan säga att jag tinar upp lite grann typ.

För ett par veckor sedan när morso smög sig på mig för att tvångskyssa mig visade jag henne hörntanden. Hon tjatade hål i huvet på alla hon pratade med om hur sårad hon blivit så till sist var jag tvungen att gå med på lite slabbidaskträning med muta.

Fritte är inte nån skallebank den här tiden på året för morso har tyvärr krattat upp alla hårtussar, horn och kraniedelar. Det luktade lite smaskigt kadaver bara innan vårsolen smälte bort sista snön.

Soldis i april känns rätt snålt nu men för en månad sedan var det en skön förhoppning om att det blir sommar i år igen.

Annars har vi tuffat på som vanligt under våren:

Jag har smugit runt som en svenne-dingo i Kallandsskogen.

Jag har strukit runt som en city-dingo. — Jag har strukit runt som en city-dingo i klotterkvarter.

Jag har blivit kallad för dingo-sumo och Romrom har fått skäll för att hon ger mig för mycket mat när morso är på jobbet. Jag är helt säker på att morso fått för mycket plusstyrka på kontaktlinserna för jag känner mig totalt utsvulten. Jag har revben som ett cykelställ och magen kurrar som en V8:a.

Joker har svårt att hitta balansen med tungan när han blir slabbidaskad så morso arbetar på en ny sorts pussteknik som inte kräver ansiktstvätt efteråt. Joker är inte så ofta med till stan nuförtiden för han måste bevaka territoriet i Kalland när jag inte är där. Skogen är liksom hans grej och han framstår inte direkt som nån kronprins när han hänger runt i klotterkvarteren, där är han rätt beige faktiskt.

Cobran har dagdrömt om att få vara en fri drake som håller koll på Kallands djurungar. Allt är av intresse, här är det fåglar.

Cobran har utsett sig själv till snyggast i världen och klättrat upp på förstaprispallen. Som vanligt. Ganska tröttsamt faktiskt. Styggo-Snyggo. — Cobran har utsett sig själv till snyggast i världen och klättrat upp på förstaprispallen. Som vanligt. Ganska tröttsamt faktiskt. Styggo-Snyggo är alltid Styggo-Snyggo.

Jag tycker om när det rullar på som vanligt. Det ska vara lugnt och förutsägbart, de enda överraskningar jag uppskattar är extra solsken och extra mat. Men så enkelt är det aldrig. Det tillstöter konstant nåt nytt som jag måste ta hand om. Är det inte nån ny dågg, så är det nån ny dammsugare eller nåt annat obegripligt störande. Den här gången kom Vorfar hem från Australien med en specialbeställd present till morso som ska accepteras på mitt revir bara sådär utan att jag ens är tillfrågad. Den är dekorerad med dingosar vilket borde vara en förmildrande omständighet men vad fan spelar det för roll när den ser ut som nåt man slår ihjäl dåggar med och låter som ett domedagshorn. Jag hatar det australiensiska djävuls-röret.

Jag vet inte vad som är värst faktiskt, när morso brummar djävulsrör eller när hon spelar dragspel och Cobran ylar till. Det ska va tyst hemma hos mig.

/Don Dino

Comments

Leave a Reply Cancel reply