Jag har fått diagnosen epilepsi men det märker jag inte så mycket av. Det är typ en del av symptomen – att man inte fattar att man har det alltså. Det har hänt ett par tre gånger att jag vaknat på sidan med en kisskvätt bredvid mig och känt mig lite yr. Morso sitter då bredvid mig på golvet och stryker mig på kinden och typ håller sig från att inte slabbidaska mig till kvävning i sin glädje över att jag inte dog den här gången heller. Va faan, jag känner mig inte ens nära döden, och om jag dör så ska jag spöka i alla fall så hon kommer inte märka nån skillnad. Kanske om jag dör att mina tänder inte lämnar fyra röda märken efter sig i röven på fula gubbar och kanske att frukosten på bordet liksom frukosten i soffan inte städas bort lika effektivt:
Det här är reklam för veganfrukost. Morso tycker att det ser aptitligare ut med kladdet ovanpå tofun än under och estetiken är viktigare än funktionen för henne.Eftersom jag har levt med morso i över åtta år så har jag lärt mig att när kladdet som egentligen ska hålla fast pålägget istället hamnar ovanpå som dekoration så kan jag lugnt ligga och vänta. Det är bara en tidsfråga innan det blir jackpot.Mycket riktigt, tofun studsar iväg och det blir kladdspår på skjortan, jeansen och i kökssoffan. När jag städat klart i soffan och morso hämtar disktrasan så passar jag även på att städa av assietten. Veganfrulle är bättre än ingen frulle.
Vi har hängt en del i Kalland. Alldeles för mycket faktiskt. De plogar ju för fan inte stigarna i skogen så det är ju omöjligt att ta sig fram och den enda stimulansen som finns är en ensam skabbräv plus att Uschu å hans feta flickvän hälsade på oss. Hur kul är det på en termometerskala liksom? Jo, det är så fett mycket minus så rödspriten inte ens syns.
Jag å morsan sitter i köket å jobbar, jag härdar ut i 27-gradig värme från vedspisen å väntar på kaffepaus hela tiden.När hon äntligen reser sig upp och går mot skafferiet hejdar hon sig och tittar ut genom fönstret. Där ser hon en skabbräv som sitter och kliar sig nere på vägen. Hon ringer efter nån som jag vill nypa i arslet som har en bössa samtidigt som räven tröttnar på att sitta still och lommar iväg över gården. Morso blir ledsen och glömmer alldeles bort att vi ju faktiskt skulle FIKA!Dagen därpå kom Cobrans sumopolare. Uschu är egentligen helt ok men hans blonda flickvän borde stanna hemma i Ludvika tycker jag.Tydligen är hon slabbidaskdåggen nummer ett så jag förstår att Uschu är tacksam att ha henne på sitt bed-and-breakfast så han slipper ställa upp själv.Ja, ni ser ju själva hur road Uschu är av att slabbidaska. Morso får fan va glad att näbben sitter kvar på henne.Seriöst, jag vill ha plogade cykelvägar och kissfläckar i plogvallarna. Jag vill ha brevlådor, lyktstolpar och elskåp som är inringade av gul batik.Till och med Cobran och de andra vilda djuren föredrar skoterspår framför snöpuls så det är inte bara jag som är stel å trött. Älgarna är det också i så fall.Jag tror inte morso tycker att det är så kul i Kalland heller eftersom hon är road av att ta kort på Cobrans spritsade fekalie som sticker upp typ 25 centimeter ovanför snön.Kan vi typ dra in till stan snart eller? Jag vill röja, pansjistillvaron tråkar ut mig i längden. Fatta!Man kommer inte undan hur man än gör. Skithappy var jag som trodde att jag skulle få gå en plogad promenad väl tillbaka i stan. Men snuvad och utlurad i snön blev jag i vanlig ordning när morso la frolicspår på elskåpen.
Nej hörrni, jag är typ nöjd att jag inte är en skabbräv som sover under en gran, svälter gör både jag och skabbräven redan, men pulsa i snön när man inte måste… det går fetbort när man kan chilla i soffan medan maten spiller sig själv.
Leave a Reply