Den 24 november 2008…

… så gjorde jag det här blogginlägget:

Igår var nog den sämsta dagen typ ävvär i Svenneland! Morsan, redan nere för räkning, kom hem med en riktig skitdågg. Det luktade köttbullar lång väg av hennes andedräkt. Tänkte att det var bäst att visa på en gång vem som är Don på pläjset så jag drog upp den värsta hyenaimitation som jag bemästrar. Full ragg, svansen uppblåst som en igelkott toppat med mitt brunprickiga garnityr som stod rakt ut ur käften. Men hallå!!! Tror ni skitdåggen brydde sig!? Bruden bara ignorerade mig och snurrade runt med morsan i snön och typ låtsades inte se mig överhuvudtaget… Man har faan ingenting för att man bjuder till. Och inte fick jag nån köttbulle heller. Skit skit skit. Sen kom vi in och då hade mupp-päronen typ riggat med galler från komposten så jag hade ingen chans att komma åt henne.

Ha ha – hon är förresten rädd för trapphuset så morsan får bära henne. Vilken meshund!!! Jag visste hela tiden att hon var en fjant fast morsan har sagt att hon är så tuff. Men det är ju knappast nån hemlighet att jag är tuffast och snyggast i hela världen. Fatta va coolt det är att bara ha ett öga, ett roder till svans och vara full med ärr. Fränare än Dino the Don får man verkligen anstränga sig för att hitta. Men visst, sen är det inte alla som har gener som jag heller. Vaddå, min dingo-mormor kommer från Australien och min farfar var chef över alla vakter på Draculas slott. Det ni. Det bräcker ni inte. Sen kan Dobra komma och snacka gangster bäst hon vill. Hon säger typ till mig när ingen annan hör att hon är född med rånarluva på sig. Okej asså – hon har liksom lite svart keps och typ brillor i pälsen, rätt schysst i o för sig – men nån rånarluva är det inte. Möjligtvis kan hon ansöka om medlemskap i björnligan. Typ.

Jag brottade ner puman i snön en vända när vi var ut en sväng i morse, hon är pinsamt klen faktiskt. Men det är väl rättså typist för brudar, de kör fulspel och konditionstävlingar. Själv är man ju mer den dynamiska typen. Ibland föredrar jag att chilla på soffan och ibland är jag explosiv. Morsan har skrivit i mitt CV att jag är flexibel med integritet, det är typ mitt i prick det. Långdistansfjant och fintar det är för kärringar. Don Dino föredrar att mangla motståndaren. Vill jag nåt så gör jag det liksom. Det har jag alltid gjort. Det där med att göra som andra säger det skiter jag i. Världen är full av muppar som går andras vägar.

Jag antar att ni hajjar att inlägget handlar om Cobrans ankomst. Det var sex år sedan, shit vad tiden går fort. Vi är ju typ pansjisar med råge båda två nuförtiden. På den tiden hette Cobran Dobra som betyder “snygg” eller “söt”. Det var nämligen det enda vi visste om henne när hon kom från Cernavoda, att hon var skitsnygg alltså. Morso hävdade också att hon var tuff, extremt smart, självständig, social och expert på sura gubbar – men med tanke på hur chicken hon var de första dagarna i svenneland så trodde jag lätt att morso hade tagit fel på hund när hon valde Cobran på plats i Rumänien. Ganska snabbt visade hon dock sitt rätta jag och Dobra blev Dobra da Cobra, sen blev det bara Cobran eller Styggo-Snyggo. Idag varierar Cobrans tilltalsnamn med hennes dagsform och humör. För det mesta är hon skitsöt, styggdrake och ninjafeminist. Med facit i tass har jag konstaterat att morsos bedömning av Cobran var helt felaktig. Cobran var nämligen tio resor tuffare, smartare, självständigare, socialare och expertigare på sura gubbar än morso någonsin hade kunnat föreställa sig. Betrakta den här hyllningen till syrran som en engångsföreteelse:

Jag vet inte hur fan morso tänkte när hon valde den här bruden som adoptivsyrra till mig.

Hon var orädd för mig redan från start. Jag gjorde vad jag kunde för att skrämma iväg henne men efter några dagar lät jag mig manipuleras. Enklast så. Det här fotot är från november 2008.

Ja, hon ser så jävla svennesöt ut så det är inte klokt. Men det är FEJK!

Cobran försöker alltid sno åt sig bästa platsen i bilen så hon kan sitta och kommentera sånt vi åker förbi. Hon är uppmärksam och pratar oavbrutet.

I matsituationer lärde jag mig ganska snabbt att allt som jag fick var "vårat" medan allt som hon fick var "hennes". — I matsituationer lärde jag mig ganska snabbt att allt som jag fick var “vårat” medan allt som hon fick var “hennes”.

Oändliga är timmarna som jag suttit och väntat på att hon ska sluta morra så jag får diska.

Första vintern så skulle Cobran tränas att komma på inkallning. Hon lärde sig blixtsnabbt att komma in på kommando, tränga sig före i godiskön och när hon tyckte att hon fattat övningen så slutade hon komma på inkallning. Hon kommer fortfarande inte på inkallning.

Cobran är dåggen som tjatade sig till dispens från regeln "inga hundar på bordet" med motiveringen att det är livsnödvändigt att hela hushållet hör när det passerar en katt eller en annan dågg nere på vägen. — Cobran är dåggen som tjatade sig till dispens från regeln “inga hundar på bordet” med motiveringen att det är livsnödvändigt att hela hushållet hör när det passerar en katt eller en annan dågg nere på vägen.

Det kanske inte syns på den här bilden men till morsos stora förtret har Cobran gnidit in sig i älgskit från svansrot till nacke.

När det gäller Cobrans självständighet så var morso tvungen att erkänna sig besegrad efter att ha kämpat på med lydnaden och inkallningen i flera år. Vid sju års ålder gjorde Cobran älgjaktspremiär med ko- och kalvskalle på fritte som resultat . Tro inte att hon är en älghund - hon jagar katter, ekorrar och rävar med samma framgång och frenesi. — När det gäller Cobrans självständighet så var morso tvungen att erkänna sig besegrad efter att ha kämpat på med lydnaden och inkallningen i flera år. Vid sju års ålder gjorde Cobran älgjaktspremiär med ko- och kalvskalle på fritte som resultat . Tro inte att hon är en älghund – hon jagar katter, ekorrar och rävar med samma framgång och frenesi.

Cobran är och förblir ninjafeminist och gubbspecialist. Hon manipulerar allt och alla. Uschu, Lilla Benet, Putte-Pip, jo näjm it - alla gubbar älskar Cobran oavsett ålder och pondus. — Cobran är och förblir ninjafeminist och gubbspecialist. Hon manipulerar allt och alla. Uschu, Lilla Benet, Putte-Pip, jo näjm it – alla gubbar älskar Cobran oavsett ålder och pondus.

Cobran är en seg dam. Se här så tjusigt hon tuktar Joker med sitt bästa Styggo-Snyggogarnityr.

Sedan morso fattade att Cobran kunde dra typ en mil för att spåra nåt okänt med päls så blev det obligatoriskt med varningskläder eller GPS på henne. Cobran kommer alltid tillbaka men hon gör det först när hon anser sig vara klar med sitt uppdrag. Det kan ta nån timme ibland.

Cobran är inte bara världens mest krävande och dryga syrra. Vid ett fåtal tillfällen har det faktiskt varit ganska najs att ha henne vid sin sida:

Midsommar 2009. Första och sista gången jag ställde upp på bild med blomkrans kan jag säga. Jag gjorde det enbart därför att jag insåg att Cobran var beredd att ställa upp för en bit lax.

Inomhus-wrestling 2010. Helt ok, på den tiden luktade hon inte tandsten ur käften.

Utomhus syns vi alltid sida vid sida om inte tempot är för högt.

I nödfall kan jag fortfarande låta henne jaga mig några sekunder, mest för husfridens skull.

Jag är inte så jävla förtjust i att bli kliad och kramad av utomflockliga. Men det är Cobran, snacka om att hon har gett mig avlastning under åren. Tack för det!

Ungefär såhär har vi levt i fred och kompletterat varandra sedan 2008. Det har inte varit direkt lätt för nya dåggs att bli polare med oss.

Joker är nog den enda som Cobran faktiskt köpt rakt av utan förbehåll. Hon tänker väl att hans lojalitet är en smart investering inför ålderdomen. Med hennes hjärna och hans fysik finns det nog inga begränsningar.

Så här ser vi ut i november 2014, fast mig ser ni bara röven på.

Jag trodde aldrig att jag skulle stå ut med Cobran så här länge. Det verkar faktiskt funka några år till. Det kanske till och med kan funka tills döden skiljer oss åt. Om jag ska va helt blödigt jävla uppriktig så kan det vara så att Cobran rent utav livat upp min tillvaro och fortsätter att göra det. Där Cobran är, där händer det grejer!

Tja då’rå.

Don Dino

Comments

One response to “Den 24 november 2008…”

Leave a Reply Cancel reply