Sista helgen som Uschu var här ställde morso till med gästabud i Gula högkvarteret. Typ som en avskedsfest för den stinkande pansarpaddan. Till Uschus ära hade hon bakat tre kilo rostbiff av Cobrans älg. Jag som bara är kung och befinner mig på mitt eget revir fick som vanligt lämna företräde till Uschu som är gäst här. Självklart intog han den mest strategiska positionen bredvid sullungarna på kökssoffan. MINA sullungar, det var faktiskt jag som upptäckte dem först och blev kompis. Själv fick jag sitta bakom galler och smacka surt i väntan på disken.
Jag fattar fan inte de pälslösas “gästregler” – varför ska gästerna alltid ha det bästa och den egna flocken hålla till godo med resterna. Man ska ta hand om sin egen flock i första hand anser jag. Om jag hade månat om gästande dåggar i stället för mig själv när jag levde i Rumänien hade jag inte blivit långlivad. Gäster ska per definition betraktas som inkräktare och skrämmas iväg. Om de däremot visar sig vara gäster som är små i maten, spiller mycket och har med sig stora ätbara presenter så är de välkomna att ingå i den Gula gemenskapen. Motsägelsefullt? Nej inte alls, den som riktar sin gästfrihet mot mig ingår snart i min flock och den som ingår i min flock sitter säkert. Alla andra är simpla intruders. Hur logiskt som helst.
Det dröjde inte många dagar efter att Uschu hade åkt hem så kom moster Bolly hit. Eftersom moster Bolly ingår i familjen så tillämpar morso familjereglerna och inte gästreglerna. Familjereglerna förstår jag mig på och instämmer i till etthundra procent, enligt dessa premieras föredömligt uppförande. Det vill säga lugn, ordning, lyhördhet, lojalitet och social kompetens inom flocken. Man kan säga att jag ÄR familjereglerna och om jag fick arbeta kommersiellt för morso så skulle jag lätt bli miljonär på “Don Dinos uppfostringsanstalt för vilda glin”. Bolly fick således äta torrfoder och bo i ateljén med Rommis och Kjell-Speciell, jag stod i centrum under middagen och fick åtnjuta alla mina naturliga kung-privilegier. Ni förstår ju själva vad som skulle hända om “gästens gräddfil” tillämpades på en sån som moster Bolly. Nej, hellre flyttar jag ut till Kallandsvargarna än accepterar att det Gula högkvarteret skulle förvandlas till Bollys Lekland.
Appropå Joker, han är from som ett lamm när jag är i närheten men så fort han tror att jag inte ser så ballar han ur totally. Igår hade han till exempel fått ett fett chill uppdrag, han skulle vakta morso medan hon lånade en adventsgran. Hur svårt kan det va liksom – skäll om det kommer en gubbe, nyp honom i byxbenet om han kommer närmare! Adventsgranen är mycket viktig för mig eftersom den symboliserar en månads fettinlagring, ju finare adventsgran desto mer mys och gofika blir det. Joker det klantarslet kunde inte hålla sina bytesruskar-cravings i schack och förstörde nästan granen och därmed också nästan hela december månads frosseri. Varje gång morso försökte förflytta granen så slet han den ur hennes händer och sprang iväg en bit med den för att retsamt ruska och fresta. (Rommis tryck på play.)
Till sist fick morso ge upp, gömma granen i ett dike och istället kasta omkullblåst björk med Joker. Jag och morso fick hämta vår fettinlagringssymbol några timmar senare utan Joker. Jag är en klippa. Joker och Cobran vet om att de är snygga och tror att de kan komma undan med det mesta, både adventsgranar som delvis saknar barr och ser skabbangripna ut liksom fekalierullning… så maxat störiga.
Glad advent på er då och fimpa pepparkaksdegen och ät mer skalle!
Leave a Reply