Semester

Jäss box, nu kommer den välbehövliga semestern från Joker – ÄNTLIGEN! Det vankas nämligen två sköna veckors feriearbete som förste diskare, säkerhetsansvarig och korsordssabotör hos världens bästa Rommis. I stan finns det fula snudor överallt som pinkar i villakvarteren och hur många kvadratmeter gräsmatta som helst att pinka över deras pink på och sedan krafsa runt trädgårdstomtarna till leriga slagfält. Jag ser fram emot det här – big tajm!

Om jag får säga det själv så är det obegripligt hur morso kan slita sig från mig så sjukt länge för att dra till Transsylvanien igen. Jag undrar alltid hur hon ska klara sig utan mig när hon sticker iväg. För en gångs skull är jag i alla fall inte orolig över att vi ska bli fler i flocken. Haha! Vilken känsla det är alltså att för första gången inför en rumänienresa få höra orden “Dino, jag lovar att jag inte har med mig nån mer hund när jag kommer hem”. Det verkar faktiskt som att Joker sliter på flera av oss även om vissa “flera av oss” aldrig skulle säga det till mig högt. Nu ska Joker få slita lite på Skäggräkan också – det finns en viss risk att Skäggo går från scampi till ishavsräka à la budgetklass efter ett par veckor med den kombon som han ska rådda. Vad tror ni om typ 20 km promenad dagligen med Joker, Änlgo Lupus och Cobran, lägg till det energin som kommer gå åt för att springa runt och passa Cobran inomhus tjugofyra timmar om dygnet när hon vill smaka katt. Åååh vad jag ska räta ut mig på Rommis soffa och snarka ungefär 2 timmars bilfärd därifrån…

Innan jag fick lov att åka på semestern var jag tvungen att göra en ansträngning och bistå morso med mina eminenta kunskaper vad gäller kulinariteter. Det är ju bröllop om en månad och inget kan ju passa bättre än att ge mig ansvaret för menyn och själv dra från Kalland. Vi satt nere på sjön bara morso och jag och gassade lite i solen och läste kokböcker. Morso frågade om jag ville bjussa på nåt från skallebanken eller nåt från specialpåsen i frysen men det sa jag att det är inte aktuellt. Mina surisar är bara mina surisar, fast det ibland luktar Joker av dem, den enda som möjligtvis kan få vara med och dela är Lilla Benet om han kommer på besök. Jag valde istället för mina specialare det som såg blodigast ut i kokboken och rekommenderade att allt grönt och kryddstarkt runtomkring skulle strykas. Vad ska man med det till liksom, sånt som ger placebo-mättnad och förstör köttsmaken är ju helt meningslöst.

Jag har inte känt mig så pigg och taggad på länge som jag gör idag. Jag spetsar den känslan med en hälsning till Skäggräkan: