Får är bra. En fårskinnsfäll i Rom-Roms soffa har värmt mig gott om gräddmagen ett par vintersäsonger. Får är dessutom extremt smaskiga. Får är inte så smarta så de har sina poänger även när de lever. Jag har alltid önskat mig några egna får, Cobran också. Men inte har vi fått några får för det. När Joker-Tråker däremot visade sitt intresse för får under en promenad härom kvällen blev det annat ljud i skällan. Då skyndade sig Skäggräkan att säga: “Vi kanske skulle skaffa några får över sommaren som Joker kan ta hand om”.
Skäggräkan står inte speciellt högt i kurs just nu. Om han inte hittar på ett bra sätt att kompensera mig på så kan han glömma sin sovplats mellan mig och morso, det är ett löfte. Han får hädanefter ligga som ett frimärke upptryckt mot väggen så han knappt kan andas, och om han andas så ska han inte yppa ett ord om Joker – han ska bara prata om min mat och mitt slaktavfall.
Jag har kommit på, tro det eller ej, att jag och Heman har en hel del gemensamt utöver våra stora käftar. Han brukar bo hos sina grandparents ibland ett par hus bort från mig när han behöver avlastning från sin dryga lillebror (jag önskar att Rom-Rom kunde öppna sitt hem för mig lite oftare). Han har en hemlig crush på Cobran (det har i och för sig alla) och gillade att hänga med Lilla Benet när han bodde hos mig. Jag och Heman trivs bäst inomhus på en mjuk bädd i närheten av en eldstad, vi gör vad som helst för att få extra smaskingar och hatar att gå ut när det är kallt och djup snö. Jag är helt säker på att Heman också skulle vilja ha några egna får och vill deportera sin lillebror nånstans far away med jämna mellanrum. Så ärä. Om Heman och Joker bytte hem så skulle alla bli nöjda, småglinen skulle kunna terrorisera varandra och jag och Heman kunde ta över Jokers får och tillsammans njuta livets goda. Heman är en tvärhand hög i röd kavaj och liten i maten – det är ett stort plus. Logiken är uppenbar och ändå har ingen fattat, tänk att det måste till en svältande dingo för att få sega skandinaver att lösa livspusslet.
Jaha, nu får man väl bara vänta å se om det kommer några sommarfår och om Joker verkligen är den lysande fårhund som Skäggräkan tror. Själv ska jag bre ut mina långa snygga ben i sängen och telepatisera morgondagens tänk till Skäggräkan.
Leave a Reply