Det är ny ordning hemma nu. Det är Dino-ordning, äntligen lugn och ro! Morso har gjort ett par arbetsveckor på sitt nya jobb som gravgrävare, gravstensförgyllare och gravplatsplanterare etc. Allt som har med spöken, zombisar och gravplatser att göra verkar vara hett just nu. Först var det ovant för oss att vara ensamma hemma eftersom morso har curlat oss typ twentyfårseven sen vi kom till Sverige men nu börjar vi gilla läget. Ja faan, det var aldrig något skällande och ylande å sånt – sånt är för mesar. Det var mer typ så att vissa, typ morso, ansåg att jag generellt blev latare och grinigare mot polarna de första dagarna. Som när Cobran och Lilla Benet viftar med sina långa fula svansar när morso kommer hem på lunch till exempel så det slår i otakt mot dörrposten, då knorrar jag mitt surgubbeknorr så de ska fatta att de inte ska visa sin glädje så stort och störa min vila på soffan. Big deal då, bara för att de har svans och inte jag! Jag är rätt glad när morso kommer hem också för då får man snabbpinka och sen en tuggpinne, men jag vibrerar lite diskret med min snygga kortissvans för att visa min uppskattning och tränger mig före de andra. Det räcker gott och väl. Man ska inte ge brudarna för mycket, jag har sagt det förr och säger det igen; ger man dem så mycket som en menande blick och en tass-dutt så ska de helt plötsligt sova sked med en eller nåt.
På förmiddagarna har vi alltså lååång, skööön sovmorgon och på lunchen trängs vi i kökssoffan kring morso när hon äter och läser tidning och sedan gör vi ett eftermiddagspass på fritte. I alla år har det varit morsos ordning som gällt hos oss och hon har ansträngt sig rätt hårt för att hålla en polerad fasad utåt (typ försökt manipulera oss till att uppföra oss som svenska utställningslabradorer). Men nu när jag spelar på Kallandsfiolen så är det annat som står på agendan. Inomhus så ligger man still, den som leker får en muntlig varning direkt. Utomhus är vi så tajta och alerta så inte ens de flugor som hoppas passera genom frittes nät överlever. Jag väntar bara på att ekorrarna i tallen ska komma lite närmare så vi får göra en verklig insats för lugnet.
För den som undrar hur mitt sexårsjubileum gick så blev det en fyra minuters fest inom flocken med godkänd utdelning. Det kunde ha varit mer tycker jag och jag tycker också att morso kunde ha fullföljt sin morsoplikt och hjälpt till med att öppna förpackningen. Rommis tryck på play:
Leave a Reply