Seriöst asså, kan man få flytta hem till Max morsa eller? På söndag ska vi nämligen “fira att Dino har varit i Sverige i sex år” och man kan just undra hur det firandet kommer att se ut med tanke på vad morso har utsatt mig för den senaste tiden. Jag känner mig tjallo behandlad faktiskt. Lite förrådd av mina egna brudar liksom. Kanske blir firandet av min sexårsdag som invandrad kung en inbjudan till närmaste svennedågg-dagis där alla smaskar smörgåstårta på mitt fritte medan jag får titta på. Sucko, stånko, stöno. Ibland blir jag avis på andra rumäner för det är fan tombola och chokladhjul att sitta försvarslös i Rumänien och visas upp på en hemsida och vara den som blir vald. I princip så hade jag kunnat hamna hos nån som gillar att rulla köttbullar istället för hos morso, hos nån som Max morsa. Jag tycker att man borde annonsera ut lite olika svenneflockar och låta oss omdömesgilla rumäner välja vart vi vill bo i stället. Fast det är ju tur förstås för morso att hon fick mig, det hade liksom aldrig funkat för henne annars tror jag.
Det här är en bråkdel av vad morso tvingat mig att genomlida på sistone:
Först kom typ svennedåggen numero uno hit. Han väger ungefär tre gånger så mycket som jag, helt uppe i varv och totalsnurrig i kålan. Han badade frivilligt, apporterade pinnar, pep oavbrutet och var allmänt odräglig. Morso lät honom smaka på MITT slaktavfall men det dög minsann inte för han hade fullt upp med att hata mig. Själv fick jag inte ens en ärlig chans att skrämma honom av gården. Nej då, me, Don Dino, kungen uber alles, fick sitta på fritte och motionera stämbanden såklart. Skitmorso!Svennedågg numero due, Heman, håller vikt som ett lagom mål frukost till mig. Han och Cobran hade ju en flirt förra sommaren men det har gått över från Cobrans sida sedan hon fördjupade sitt intresse för hårvilt. Det hindrar dock inte Heman från att hänga på vår gård i tid och otid och fortsätta sitt frenetiska arbete med att ge mig tinnitus. Och vem tror ni norpar fjärdedels Frolicar av morso, aj säj nå måår. Heman är precis så sympatisk som han ser ut.Svennedågg numero tre som plågar mig är såklart Änglo-Lupus. Det beror mest på att Cobrans intresse för hårvilt har gått helt överstyr sedan hon hellre umgås med Lupus än drakar i sängen på mig och Lilla Benet. Jag och Lilla Benet behöver nog en drake trots allt. Vår tillvaro börjar snabbt lukta pansjo när vår superhjälte-flickis tränar med likasinnade.Änglo-Lupus och Cobran kan snacka ihop sig på ett ganska sofistikerat sätt i arbetslivet och de kan springa oavbrutet i timtal. Cobran verkar inte bry sig om att Änglo-Lupus är tämligen oförskämd och burdus i sin framtoning. Som om det inte räckte med stygga prövningar så möljade sig Uschu in i mitt kök under veckan också. Uschu kan i alla fall det rumänska tugget och de subtila signalerna samt visar en hel del respekt för mig men vad fan, snubben hade gömt ett ess under tumnageln. Han är typ redan officiellt erkänd sa han och drog fram bildbevis.Jag trodde att vi hade pikat vad gäller orättmätiga utmärkelser redan i vintras när morso döpte den här målningen till Ursus gata men det räckte visst inte… Uschu den mossbeklädda gamla stridspaddan har nämligen nu också fått en gata uppkallad efter sig i Sverige. DET hade varit en fin sexårspresent till mig annars tycker jag. Jag är helt säker på att det hade kunnat vara min gata om jag fått en riktig köttbullsmorso som visste att vårda och vörda en Don."Bara så du vet Uschu så håller jag mitt öga på dig hela tiden när du är här och om det inte vore för mina brudars skull så vet du vad som skulle hända… Kalland is not big inaff för oss båda och jag var faktiskt här först!"
Jag har ett fantastiskt tålamod med de som ingår i den innersta kretsen men i övrigt anser jag att alla som inte bidrar med smaskovolantes kan hålla sig härifrån. Uschu liksom Cobran fungerar däremot var och en för sig som tålmodiga mentorer åt såna som behöver öva upp sin sociala kompetens för att sedan kunna fixa en audiens hos mig. När man är godkänd av Uschu och har insett sitt potentiella framtida (icke-)inflytande efter en test i Cobrans piercingstudio så börjar man närma sig den magiska gränsen. Så här såg det ut när Uschu och Änglo-Lupus träffades, Rom-Rom tryck på play:
Max; sorry att jag var lite het när du var här på besök, jag är beredd att ompröva nu om vi delar lika på alla intäkter. Du blir arbetsbefriad från securitatejobbet också och får garanterad ensamrätt på allt slabbidaskande, aj pråmiss! Du jag och Lilla Benet skulle kunna äta oss feta tillsammans hos din morso under sommaren och kanske få ett helt kvarter uppkallat efter oss.
Hahaha… Vad säger man, typ, “grattis på snart 6 årsdagen” Haha… Luciano viftar ointresserat på svansen… Vi var iallafall snällare mot Max när han var HÄR.. (jag fick ju inte ens vara hemma)
Toppenblogg och rolig fredagsläs//Luciano och vargflocken i Rättvik
Jag vet om en hund som skulle pappa i “gula armen” fast denna hund är en hand hör. För några dagar sedan skulle han kissa i diktet i Stumsnäs. Han är lös och husse står 6 meter ifrån han. Upp ur diktet kommer en enorm björnhona med tre ungar. Vad gör han då? Kutar fram och biter i frambenet på björnen, medens björnen bara tittar ner på honom och verkar ruska på huvudet. När husse kallar på han springer han tillbaka och honqan och ungarna vandrar vidare in i skogen…Hahaha
Hej Dino!
Vilken konkurrens morso utsätter dig för. Jag fattar inte hur du, som är kung finner dig i denna behandling. Bara en massa löjlosvennisar som den där Heman!!!! Jag säger bara det, en lagom stor frulle för dig!
Vad du blänger fult mot Ursu. Är du missunnsam på att han fått en gata uppkallad efter sig? Eller är du kanske lite extra vaksam på om han skall få chans på Cobran?
Nåja, du verkar ha det bra i Kalland i vilket fall som helst, det är nog många rumäner som skulle vilja vara i din situation.
Leave a Reply