När man typ trodde att julen 2011 redan var körd så händer det. Måste vara en kombination av stockholmsveganerna som var här förra helgen och nån gårdstomte eller nåt som kastat magiskt pulver på morso. Helt plötsligt har hon börjat tänka helt rätt och erkänt både för sig själv och officiellt att hon är en äkta bondlurk. Bondlurk is da shit!
Det började i måndags när morso som vanligt tummade på koppelregeln och jag drog hemifrån. Vid det här laget vet hon vart jag tar vägen så det är inte en stor sak – jag har ju vissa prioriteringar. Däremot börjar morso bli svartsjuk på att hon inte får stå i centrum hela tiden och att jag skaffat mig andra intressen, så den här gången tänkte morso; “kan jag inte hålla Dino-Fino hemma av fri vilja så får jag helt enkelt flytta det som lockar hans fria vilja hem”. Hon gick in i veboa efter Jormas skottkärra och började rulla mot Sågudden. När hon kom fram stod jag och slet i mitt älghuvud så tussarna yrde, hon lyfte upp huvudet på kärran och började sedan gå hemåt. Jag gick bredvid hela vägen hem på bakbenen med överkroppen på den sura älgskallen. Morso pep över att jag är så manipulativ – “en enögd senior som uppenbarligen kan gå på två ben i två kilometer kan inte ha speciellt ont och bör klara av att följa med på lite längre promenader emellanåt”. Tycker hon ja, som om jag nånsin kommer gå av min gård nu. Det kan hon fetglömma!
Rommis, tryck på play:
Min, min, min, min, min! Baaara min sura älgskalle! Hurra! God-Jul!Av omtänksamhet så får jag inte äta mer än en och en halv timme om dagen. Den typen av omtanke förstår jag mig inte på – jag tycker den suger. Jag skulle vilja sova med min skalle. Tack och lov låser morso in den i hundgården på nätterna så att inte räven ska sno den för mig.När jag har gjort min lovliga skalle-tid varje dag så blir jag uppkopplad och tvångsburen inomhus. Jag följer efter morso hack i häl överallt och blänger, ser besviken ut, piper ynkande och går mot ytterdörren och smackar. Jag gör allt jag kan för att ge henne dåligt samvete så hon ska släppa ut mig till skallen igen. Jag kan bara inte relaxa och chilla när jag vet vad som finns därute.Hon är dock stenhård på älgo och till sist får jag kapitulera och hänga med henne till jobbet. Om ni undrar varför jag ligger på Gröno så är det för att Cobran ligger på den bästa puffen, som vanligt. I ateljén har morso hållt på hela veckan med en målning som heter "Ursus gata". Hur faan kan hon döpa en tavla till Ursus gata? Han är ju typ den vidrigaste hunden i hela världen och jag tycker att det räcker med att han finns på vårt kylskåp och kanske kommer hem till mig förr än jag anar. Tavlan borde heta "Don Dino avenue East side".
Snö har det kommit också, typ hur mycket som helst. Pyntet är uppsatt och sparken framdragen. Nu är det Cobrasäsong i skogen på fullt allvar och Dinosäsong ömsom vid skallen ömsom i sängen.
Kolla bara hur sjukt mycket snö det har kommit. Cobrans bästa är att terrorisera mig i snön efter en tio kilometers sparktur. Här är hon skitsur för att hon måste sitta still en stund – hon bara vrålspanar mot rådjursspåren vid komposten.Den som tittar noga ser konturerna av en tapirnäst lillsyrra i fönstret. Hon står typ jämt där och spanar när morso inte är hemma. När det bara är jag och hon hemma så brukar jag nypa henne i stjärten så hon hoppar ner, hon ska minsann inte ha några privilegier som inte jag omfattas av. Och jag har lärt mig att jag inte får gå på bordet.När hon känner på sig att katten går förbi så ställer hon sig i fönstret också, fastän om morso är hemma. Hon kan bara inte hålla sig när det är katter på g. Och tydligtvis gäller olika regler för olika dåggar för morso säger ingenting när Cobran är på bordet. Det blir alltså jul i år igen bara bondlurkstakterna håller i. Hoppas att morso kan ta hit hela containern med slaktavfall och ställa den på nåt varmt och skönt ställe så jag slipper bli så kall om tassarna när jag smaskar i trans.
Hej, jag heter Tiabo. Jag nafsar, bits, bevakar det som är mitt, föredrar vila framför utevistelse, godis framför motion, tycker bara om de som har något gott att bjuda på. Jag ansöker nu om medlemskap i Gula Hundarnas armé. Jag kan bidra med ett näpet yttre, har bl a plymsvans, vilket kan användas för att avleda och förleda. Jag har ett mörkt dovt skall, låter alltså större och farligare än jag är. Vidare är snösmyg inga problem, tror t o m att jag kan åla i snön om så skulle krävas. Har lång rygg med utmärkt rörlighet. Jag bidrar också med ett undergroundperspektiv, ca 25 cm över marken.
Jag kommer från Rumänien.
Nu ska jag sno Tinglas ben och hinner inte skriva mer.
Tiabo
Leave a Reply