Fula kusinerna

Nu sitter jag och väntar på att mina fula kusiner ska komma tillbaka. De har varit hos oss i Värmland och muppat sig typ hela sommaren känns det som. Och är det inte fula kusinerna så är det moster Bolly. Aj häjt fula köttsnudor! Fattar inte vad det är med min svenska släkt och deras förkärlek för fläskläppar och påläggsöron. Tack och lov har jag i alla fall haft ledigt i fyra dagar nu – väl behövligt kan jag säga för fula kusinerna är faan inte kloka. Brudarna fläskläpp med påläggsöron löper båda två, mesiga Mupp-Zorry ylar hela nätterna för att han har kulorna kvar och jag måste bara skälla på honom oavbrutet så att morso fattar att hon borde hälla superlim i käften på honom och vira runt eltejp tills det blir lugn och ro här. Åh maj gadd vad jag är glad att kulorna är knipsade på mig – så fett najs det är att vara oberoende pussesnuskbrudar och ägna sig åt hallonplockning och avsiktlig raggresning om dagarna. Vem vill vara slav under kulorna liksom… snacka om nedköp. Egentligen är det synd om Zorry, han ser ju trots allt ut som en riktig dågg till skillnad från de andra.

Lätt mi intrådjuz my aggly kassins:

Här är surtiken numero uno. Hon heter Gissa-Kissa på gamla meriter. Hon var livrädd för främmande folk när hon var ny i släkten och kissade när någon klappade henne, därav la vi till "kissa" efter Gissa. Nu är hon mer en bufflig, grinig och framfusig typ som försöker sno mackan ur morsans hand och skäller på mig.

Loppan är lite grann som Cobran fast genomsvenne. Hon springer runt och bryter med alla dåggar och testar gränserna men är sjukt inställsam mot folk och kastar sig genast på rygg om hon möter en överordnad dåggo. Hon backar inte på att hoppa jämfota upp på middagsbordet och sno käket från tallrikarna medan folk fortfarande äter. Loppan är som en kameleont med noll respekt som alltid kommer undan för att folk tycker hon är snygg och charmig.

Muppet show — Det roligaste Gissa-Kissa och Loppan vet är att springa. Kom igen liksom – SPRINGA! Inte undra på att de är så hungriga och fräcka som de är när de ständigt slösar bort en massa dyrbara kalorier på meningslösa aktiviteter. Inte ens katter är värda att spilla energi på om ni frågar mig. Nej man ska fokusera på att vila, äta och hålla konkurrenterna borta, det är ett vinnande koncept. Titta bara på mig!

Här är Zorry, han som alltid får stå tillbaka och hålla en låg profil i flocken. Fattar inte varför han är en sån platt mes när han är den enda i gänget som är arbetsduglig och ser ut som en hund. Det måste vara kulorna som spökar. Det enda jag gillar med Zorry är att han jobbar bra med Cobran och är jävligt duktig på att se till att älgskånkarna hamnar i min hundgård på hösten. Zorry själv lider nämligen av irritable bowel syndrome. Det är knappast ett problem för den som letat skräp i Rumänien i fyra år av sitt liv. Jag har plåtmage.

Nixon — Här är det senaste tillskottet i fula kusinernas flock. Det är meningen att han ska ta över efter Zorry. Jag är relativt tacksam att morsan inte skaffat någon som ska ta över efter mig. Jag avskyr småulvar och smådingosar med gäddkäft som gnäller oavbrutet och trackar en och tuggar på ens nackskinn och öron. Fattar inte hur Zorry står ut. Ännu ett bevis på att Zorry måste ha en skruv lös.

När fula kussarna äntligen ska åka hem igen om en vecka så kommer sannolikt Rommis och moster Bolly att dyka upp. "Vi ska nämligen plocka lingon och svamp i Värmland om vi får", som Rommis sa i telefon igår.

Spökmagasinet — Enda lugna stunden jag har nuförtiden är när jag, Cobran och morsan går på tidiga morgonpromenader till spökmagasinet och letar frukost på ängen. På vägen hem vattnar vi blommorna hos Arga och Leffe och går en vaktrond på deras tomt. Rättare sagt; morsan sköter blommorna medan Cobran skäller på en rådjursstaty i trädgården och jag går vaktronden. Det är det jag gör bäst what so ever.

Riktiga dåggs — Innan vi går upp till huset och sover frukost brukar vi stanna till efter sjökanten och kolla om det är läge för Cobran att plumsa bäver eller om någon fiskare slängt upp någon rälig gädda som vi kan rulla oss i.

Under veckan ska vi få en megaantenn att skruva upp på taket och koppla till vårt blinkande robotmodem så att jag kan sköta underrättelsetjänsten här i min blogg. Kanske hinner jag berätta hur det gick till tidigare i sommar när jag lyckades få morsan portad på pizzerian i Hagfors i min frånvaro.

So Long!

/Don Dino

Comments

Leave a Reply Cancel reply