De senaste två veckorna har jag fått min viktiga REM-sömn förstörd varje morgon av ett frenetiskt dansande ljud från en monster-korre på ytterväggen som ackompanjeras av fulpippisarnas sång. Till mitt stora förtret har morsan gjort allt hon kan om dagarna för att muta in sig och tämja den dansande monster-korren medan jag och Cobran varit förpassade till hundgården. Nu har det gått så långt att korro till och med fått ett namn. Han heter Leif-O efter en gubbe som bakar smaskiga hallongrottor och är bra på att snurra och svinga morso på parketten i bygdegården.
Cobran skäller, dreglar och frustar med rest ragg så fort hon får syn på Leif-O men jag är mest förbannad för att han snor den mat som jag skulle ha fått om han inte flyttat till mitt hus. Snart ska han väl sova i sängen också eftersom han enligt morsan “inte tar så mycket plats att det rimligtvis kan störa hundarna”.
Leave a Reply