I Kalland var det så kallt före jul att Dinomobilens kupéfläkt frös sönder och skar ihop dagen före julafton. Dinomobilen startade såklart fastän det var 33 grader kallt natten innan men den startade med ett kvittrande ljud liksom. Det lät som vi hade typ 52 kakaduor i grillen… sen blev det bara tvärtyst och efter tjugo minuter var det fortfarande minus 25 grader inne i kupén och det hängde istappar från innertaket. Som tur var så skulle morsans mesiga bästis Skalman köra från Oslo mot Dalarna i sin nya pojkväns lånade bil med sommardäck så han kunde stanna och plocka upp oss på skogen. Skalman och morsan har sammanlagt krockat tre gånger och kvaddat en bil – därför körde de i femtio hela vägen och den som trodde att den skulle slippa lyssna på kakaduor i en grill fick i stället lyssna på två megamuppar i framsätet som sjöng julsånger som kolibrina i Kalle-Ankas jul. Jaja, efter några timmar kom vi hem till Rom-Rom i alla fall. Med tinnitus.
Rom-Rom hade längtat efter mig. Hon hade rullat köttbullar hela dagen och jag fick flera stycken (notera att det var en engångsföreteelse). Hon försökte lura till sig en julpuss men det gick inte – den som lockbetar med en köttbulle i munnen riskerar att få en nafsning i läppen för jag har bara SÅÅÅ dålig avståndsbedömning som enögd. Det säger jag i alla fall. Hihi! Hon sa att jag var rund om magen och luktade gammal hundgubbe men att hon typ hrm… älskar mig ändå. Vet jag väl. Förresten har inte morsan fått nån julpuss heller. Jag är kung av mitt ord – pacta sunt servanda. Brudarna ska hållas kort.
I Borlänge har det inte varit lika kallt som i Kalland. Promenaderna är misstänkt långa tycker jag och min matematik går inte ihop. Jag är helt säker på att jag förbränner fler kalorier än jag får in. När min jultallrik serverades så trodde jag till exempel att det var ett skämt! Jag trodde att båda faten var till mig och ändå såg det väldigt lite ut.
På nyårsafton fick jag min beskärda del av älgen precis som jag hade räknat ut att jag skulle få utan uppdatering av snuskkalendern och Cobran höll sig framme vid spisen också trots pangande och blixtrande. Verkar som att Cobran tycker att blodig biff kan bota skotträdsla. Själv anser jag att blodig biff kan lösa vilket världsproblem som helst. Finns det egentligen nåt som är viktigare – än krubb asså? Dessvärre är älgkött ganska magert. Undrar hur man skulle se ut om man fick morsans ranson varje dag. Det är bara den tredje januari idag, jag har redan fått midja och tvingas gå i diskmaskinen för att få någon som helst bonus så att jag inte ska sticka mig på mina egna revben när jag rullar ihop mig under luftvärmepumpen.
Leave a Reply