Julpynt

Undrar varför det heter Värmland när det alltid är så jävla kallt? Det borde heta Kalland. Nu när jag har tvingat morsan att elda varmt i timmerväggarna så har vi i alla fall tio grader inne om morgnarna. Visserligen bättre än minus tio men inte okej jämfört med Rom-Roms luftvärmepump. På kvällarna däremot så är det som att befinna sig i Hells kitchen – ingen mat (tyypiskt kommunist) och minst trettio grader varmt (dags att söka upp ett kallrashörn). Bara att se morsan gå runt i underställ och mysa och lägga in björkklabbe efter björkklabbe får en typ att rygga tillbaka. Tydligen är eldandet en familjesport som hon och Vorfar har haft som intern tävling sedan långt innan jag kom in i bilden och den kallas för ”Kalsongvärme”. Vorfar ringer flera gånger i veckan för att höra vad vi har för utetemperatur respektive innetemperatur och när innetemperaturen passerar 27 så är det ”Kalsong”. Lyllo den som kunde gå runt i kalsonger liksom.

I alla fall så har vi aldrig julpyntat tidigare. När vi besöker nån med julgran så brukar jag ödsla några dyrbara gyllene droppar för att markera min ståndpunkt till stickiga träd och Cobran brukar massakrera/göra confetti av allt som hänger från mitten av trädet och nedåt. Morsan har liksom typ tyckt att ”julen, det kan ju de som inte har rumänska pälsprydda ungar fira med pynt och gran”. Men i år är det ungefär som att vi ska manifestera vår samhörighet som flock Dingochamp i ett överdrivet adventsfirande! Jag hade naturligtvis hoppats att vi skulle äta julbord varje dag – men icke. Jag fick istället hänga med morsan bakom dass och ta en adventgran häromdagen fastän det var minus tjugo grader. Jag fick hjälpa till att fixera en pappersstjärna som skulle monteras med några magneter som hela tiden ville fälla ihop sig och trilla omkull (det smakade pappersmassa i käften i flera timmar efteråt). Och nu måste jag dessutom stå ut med löjligt parfymerade dofter av glögg som puttrar och hyacinter som slår ut. Man undrar ju liksom när det blev fel att insupa dofter av smält snö på rumänsk päls, tassvett och inrökt doft av surved? Hrm… Ok, vi delade en julkorv häromdagen. Det var gott. Tror jag i alla fall, det var för lite och den gick åt alldeles för fort så jag minns inte så noga om jag ens fick nån korv eller hur det var.

Problemet med adventsgranen är att morsan inte har något julpynt att hänga i den. Jag föreslog att vi skulle hänga prinskorvar och köttbullar i den eftersom det är typiskt jul och ligger i mitt intresse. Morsan testade med ett par köttbullar men hon blev så irriterad på att jag bara satt under granen och brandlarmspep hela tiden så hon fick till sist mata i mig pyntet annars skulle hon visst få tinnitus sa hon. Sen satt hon vid min dator en stund och vann några riktigt äckligt gamla julgranskulor på Tradera men de skulle inte komma förrän efter Lucia så i väntan på de glittriga tjejkulorna så fick hon hänga upp oss i granen. Nu är man alltså reducerad till att vara ett julpynt. ”Don dino the julpynt liksom” – kul värre. Not.

Som vanligt så håller jag mig mestadels hemma med tanke på mina frostskadade tassar men Cobran verkar hålla formen skapligt. Bara ibland när morsan får nog på Cobrans bravader så offrar jag mig på en tur i skogen. Här är dagens aktiviteter: