Här händer inget speciellt alls. Cobran är sig lik och Kaffehunden är under uppfostran. Lugnt och skönt på gränsen till tråkigt… Eftersom det är 20 grader kallt ute och typ storm så kör jag trebenta pip-och-gurgelstilen för att snabbt få komma in i värmen igen och lägga mig på sängen. Man blir fort köldbiten – känns typ som att få dartpilar kastade mot sig samtidigt som man går på en matta av nålar.
Morsan brukar ge oss Snoopy-tuggon ett par gånger om dagen, inte att förväxlas med smasko-volante. Snoopy-tuggon räcker i fem minuter, de är sega och smaklösa och när man ska tugga i sig dem så förbränner man mer energi än man tillför sin utmagrade lekamen. Helt ärligt så tuggar jag i mig mina Snoopysar bara för att hindra Java-Snava från att sno dem från mig. Cobran däremot hon samlar på sina, begraver dem under bäddmadrassen och buffar kuddar och täcken i en hög över så att hon får skavsår på snoken. (Jag tror hon har lärt sig det av Bumlingbrudarna som brukar göra så med sina älgar ute i skogen.) Sen lägger sig Cobran som en drake på toppen och vaktar. Hon och jag har en diil sen gammalt att jag ligger på ett hörn i sängen och sover medan hon grejar med sitt. Om hon stör min vila och jag säger åt henne att lägga av så slutar hon direkt. Annat är det med Java-Snava-Gummitarzan, hon får inte ens kliva över tröskeln till sovrummet för Cobran när det är Snoopy–tuggo-gömning på gång. Då fäller Cobran upp sin drakragg och fladdrar med morrhåren så att gaddarna gnistrar. Ibland så undrar jag hur morsan tänkte när hon kom hem från Rumänien förra hösten och sa: ”Dino – jag har hittat en perfekt syster till dig. Hon är tuff och kaxig och kommer att avguda dig.” Ni kan ju kolla själva på de talanger som Cobran uppvisade för att få en fribiljett in i flocken:
Det där med Snoopy-tuggo drakvaktandet är egentligen bara fjanterier från Cobrans sida. Hon gör så för att hon är svarto på Kaffehunden som fick hänga med Kentauren till garaget i onsdags. För Cobran är garaget ungefär lika ljuvligt som Reginas zoo är för mig. Där kan hon mangla på som hon vill mellan motorcyklarna, Bumling-brudarna och fåren. Cobran är inte så mycket för att äta och chilla – det som Cobran anser vara livskvalitet är ungefär samma prylar som jag skulle definiera som nära-döden-upplevelser. Cobran vill inte dela sånt hon gillar – det är därför vi kommer så bra överens. För min del är det en höjdare att slippa både Bumlingsystrar, får och motorcyklar.
Java-Snava-Gummitarzan däremot kan konsten att knipa de fina stunderna som livet bjuder på. I garaget ligger hon på min döskallematta och tuggar på en älgklöv. Hon är exakt så pass mycket polare med Bumlingsystrarna att hon kan snuva dem på en matbit om hon har chansen och när en motor går igång eller det knackar på garagedörren så skäller hon allt hon orkar. Jag ser mycket stor potential i Java-Snava att bli den perfekta påläggskalven sen när jag ska trappa ner på mina nuvarande arbetsuppgifter.
Det grämer mig dock en aning att jag måste nöja mig med Snoopy-tuggon i sängen medan Java kalasar på en klöv i garaget. Men man får inte tugga klövar i sängen nämligen. Nån idiotisk regel som Kentauren har hittat på efter att han hittade benflisor, märg och älgpälsstrån på huvudkudden. När vi är i Värmland så får vi minsann tugga klövar överallt. Så det så!
Annars tycker morsan att de här bilderna sammanfattar vår flock rätt bra:
Leave a Reply