Generositet

Cobrans farfar var här idag och plockade Kentauren. De skulle ut med bumlingsystrarna och skjuta en älgtjur. Men först fick han för sig att han skulle komma in och hälsa på mig… han har aldrig träffat en enögd dingo förut nämligen. Cobrans farfar är som den där lilla mexikanen på teve som viskar med hundar. Han smyger in som värsta sortens alfa-indian-räv, han osar testo lång väg och tror att han kan bli kompis med mig sådär utan vidare. Jag tog tillfället i akt och blockerade honom omedelbart vid tröskeln, men trots det så fortsatte han att smyga in i hallen. Till sist var jag på god väg att göra en Don Dino special och bäst som jag höll på att ta tag i byxbaken på honom för att visa honom på dörren så la sig morsan i och allt det roliga upphörde. Då satt sig Cobrans farfar på huk och frågade om han fick klappa mig och jag vart väl typ tvungen att kapitulera för husfridens skull. Så jävla macho kan han ju ändå inte vara när han tränar bumlingsystrarna att pussa honom på kommando…

Det bästa av allt var att Cobrans farfar och bumlingsystrarna fick tag i den där älgtjuren idag och skickade en hink lever med Kentauren hem till mig. Hurra hurra!!! Jag har fått några smakbitar men morsan snålar och vill att jag ska dela med både Cobran och Java som kommer hit ikväll. Hon tjatar om att jag ska visa mer generositet med mina landsdåggar… men jag anser personligen att det inte är generositeten som gör en Don i flocken om ni fattar vad jag menar. Sen har morsan nån idé om att den där levern ska skivas och torkas och användas i små doser när vi är snälla. ÅÅÅh, jag är ju hur snäll som helst!!! Om jag får hela hinken så lovar jag och svär på rumänsk dingoheder att jag aldrig ska visa Cobrans farfar på dörren igen. Tar han dessutom med sig ett älglår nästa gång så ska jag personligen invitera honom ända in i köket!

Annars känns det som om det här är min sista chans att beklaga mig innan livet är slut… och jag tänker göra det mycket kort och koncist: “Hallå! Vi behöver ingen kaffe-dågg!!! Fatta att jag är för gammal för att härja med småglin.”

Tur man har skaffat sig egna vänner runt om i Sverige under de här åren så man känner sig oberoende och har hedern i behåll. Bland annat har Lääjdi Lotta mejlat och erbjuder mig ett par vilsamma veckor i Hollywood. Likaså har Britt-Pitt alltid kylskåpsdörren på glänt för mig och hon protesterar inte om jag bjuder med mig min farmor Sydney Piraten heller. Så ska det va – generositet som riktas mot mig är generositet som gör en Don.

Jag återkommer under veckan och uppdaterar status på flocken och Java.