Det är ruggigt gråväder i Ö-vik och man skulle vara rätt nöjd med att ligga inne och kura, njuta av centralvärmen och sängen med sina fluffiga täcken. Möjligtvis gå ut och pinka lite på brevlådan för att snabbt som attan skynda sig in igen…
Men den typen av leverne existerar inte i vår flock. Nej, här har nämligen diktatormorsan bestämt att inget väder är tillräckligt dåligt för att man ska få stanna inne en hel dag. Det suger fett. Igår till exempel så gick vi genom skogen, uppför berget, hoppade fram på halkiga isbeklädda klipphällar i snålblåst och dimma ända tills vi nådde Ö-viks telemast. Allt detta elände enkom för att Cobran ska få härja loss och för att morsan vill titta på utsikten. Tror de att jag är nån jävla stäppget som är genetiskt anpassad för sibiriskt klimat eller!? Det bär emot att erkänna men ibland så känner jag mig ungefär som Gullspira i Barnen från Frostmofjället – och det är inte speciellt Don Dinoish. Det är rent utav förnedrande. När vi väl nådde toppen så var luften så foggy att morsan inte kunde se längre än 20 meter framför sig – så de två plågsamma vindpinade promenadtimmarna var totalt bortkastad tid. Jag säger då det… brudar med noll koll.
Om Cobrans farsa så brukar jag mest kalla honom för Kentauren när jag skriver om honom – det får mig att framstå som sympatisk och generös och det är ju rätt viktigt att plocka läsarpoäng. Fast när vi är hemma så är det mest ”Sparven” och ”Stålmyran” som går på faktiskt, det beror lite på hur han sköter sina kort och hur mycket mat jag får. Efter helgens dingo-diskriminerande tilltag har jag dock svårt att finna något passande epitet för sparvsloken. I lördags var han nämligen ute i skogen och jagade krubb till flocken. Han kom hem och luktade blod, hämtade morsan och ”representativa” Cobran medan jag fick stanna hemma och roa mig efter bästa förmåga med att leta efter några Frolicar under hallmattan. Ingen större förlust tänkte jag som anade att de skulle iväg och träffa Bumling-systrarna…
Ett par timmar senare kommer la famiglia tillbaka med en najs påse gott och blandat från slaktboa. Jammi jammi tänker jag – frid och fröjd – varför ta en fajt med Bumlingarna när man kan få påsen hemkörd till soffan! Plötsligt viskar Cobran i mitt öra att hon minsann varit på köttspa och att Bumling-systrarna varit instängda i hundgården medan hon kunde förse sig och äta hur mycket hon ville. Puckobruden berättade vidare att hon var mer intresserad av att skälla på fåren än att äta av kötthögarna. Hallå! Varför fick inte jag hänga med!? Jag kan visst vara representativ, i alla fall om jag får botanisera utanför slaktboa. Det skulle aldrig falla mig in att ens skälla på fåren om det fanns en massa läckra märgben och senor att kalasa på.
Det värsta är att det finns bildbevis också…
Nog känner man sig lite utanför såna här gånger. Jag är inte så intresserad av att umgås och hänga med överallt men det skulle inte sitta fel att få vara med vid såna här tillfällen. Det är liksom indragningar på fel saker. Jag vill mer än gärna bli besparad Ö-viks telemast men aldrig ett köttspa all inclusive.
Leave a Reply